Offside i fotboll bedöms i två steg: först spelarens position när en lagkamrat spelar eller rör bollen, sedan om spelaren blir aktiv i situationen. Att bara stå i offsideposition är alltså inte ett regelbrott. Avblåsningen kommer när positionen kombineras med ett ingripande som omfattas av offsideregeln.
Det är därför en anfallare kan stå nära mål medan spelet fortsätter, och därför en annan kan bli avblåst utan att röra bollen. Här reder vi ut vad offside är med egna exempel och tre bilder som visar passningsögonblicket. Regelgrunden är IFAB:s regel 11 om offside, i utgåvan 2026/27.
Vad är offside i fotboll
En spelare befinner sig i offsideposition om en del av huvudet, kroppen eller fötterna är på motståndarnas planhalva och närmare motståndarnas mållinje än både bollen och den näst sista motspelaren. Armar och händer räknas inte, inte heller målvaktens. Gränsen för armen går vid armhålans nederkant.
Positionen är tillåten om spelaren är i höjd med den näst sista motspelaren. Spelaren kan också vara framför motståndarnas försvarslinje men ändå vara rätt placerad genom att hålla sig i höjd med eller bakom bollen. Bollen är därför lika viktig att titta på som försvararna.
Tänk dig att en anfallare väntar ensam vid straffområdet medan lagkamraterna passar långt därifrån. Ingen behöver blåsa enbart för att anfallaren står där. Först när ett relevant spelmoment uppstår blir positionen en del av en möjlig offsidebedömning.
Varför det heter den näst sista motspelaren
Uttrycket ”sista försvararen” fungerar ibland som vardaglig förklaring, men kan leda fel. Målvakten står ofta närmast målet, vilket gör en utespelare till näst sista motspelare. Målvakten kan däremot ha rusat ut långt framför andra spelare.
Föreställ dig en målvakt som går ut för att bryta ett anfall. En back blir kvar på mållinjen. Anfallaren behöver då jämföras med den näst sista motspelaren i den faktiska uppställningen, inte automatiskt med backen närmast mål. Spelarnas positioner avgör, inte deras roller eller tröjnummer.
När bedöms offside
Utgångspunkten är ögonblicket när en lagkamrat spelar eller vidrör bollen, vanligtvis den första kontaktpunkten. Ett särskilt undantag gäller när målvakten kastar bollen: då används den sista kontaktpunkten. Var mottagaren befinner sig när bollen senare kommer fram säger därför inte hela sanningen.
En väl tajmad löpning kan börja på rätt sida om försvarslinjen och sluta flera meter bakom den. När reprisen fryses vid mottagningen ser anfallaren ensam ut, men löpningen kan ändå vara helt korrekt. Spola tillbaka till lagkamratens bollkontakt innan du bedömer läget.
Egen planhalva och mittlinjen
En spelare är inte i offsideposition på sin egen planhalva. Mittlinjen räknas inte som en del av motståndarnas planhalva i denna bedömning. En snabb anfallare kan alltså starta från egen planhalva, springa förbi samtliga motspelare och ta emot en lång passning utan att löpningen i sig är offside.
Det betyder inte att spelaren alltid är skyddad när bollen tas emot på egen planhalva. Om anfallaren stod i offsideposition vid lagkamratens bollkontakt och sedan sprang tillbaka för att spela bollen, kan ingripandet fortfarande bestraffas. Även här måste början och slutet på situationen hållas isär.
Tre bildexempel på offsideregeln
Bilderna är egna schematiska illustrationer. Det anfallande laget spelar åt höger. A passar, B är tänkt mottagare, D är näst sista motspelare och M är motspelaren närmast målet. Punkterna anger de positioner som jämförs, inte spelarnas kroppskonturer. Samtliga anfallare i bilderna befinner sig på motståndarnas planhalva.
Exempel 1 B står framför både bollen och D
Bild 1. Positionerna när A passar. B är närmare mållinjen än både bollen och D. Om B tar emot passningen ska offside dömas.
I den här situationen har B börjat löpningen för tidigt. Det spelar ingen roll att avståndet till D är litet eller att passningen var svår att slå. Positionen vid bollkontakten ger utgångsläget, och mottagningen gör B aktiv i spelet.
Om B i stället stannar och bollen går ut utan att B påverkar någon motspelare, behöver positionen inte leda till offside. Bilden visar alltså en offsideposition; den beskrivna mottagningen är det som fullbordar regelbrottet.
Exempel 2 B är i höjd med D när passningen slås
Bild 2. B och D är i höjd med varandra när A passar. B får sedan springa förbi D och ta emot bollen längre fram.
Här lyckas anfallaren med tajmningen. Den streckade linjen hjälper oss att se utgångsläget, medan pilen visar passningens riktning. Att B efteråt hinner närmare mål än D förändrar inte den tidigare bedömningen.
Jämför de två första bilderna utan att titta på var bollen landar. Skillnaden ligger i B:s startposition vid bollkontakten. Det är samma detalj som ofta försvinner när en tv-repris börjar för sent eller en stillbild hämtas från fel ögonblick.
Exempel 3 B är framför D men bakom bollen
Bild 3. A och bollen är närmare mållinjen än B. B är därför inte i offsideposition, trots att D är längre från målet.
Det här liknar ett friläge med två anfallare. Bollhållaren A har kommit längst fram och spelar snett bakåt till B. Eftersom B befinner sig bakom bollen vid passningen kan B avsluta anfallet.
Lägg märke till varför situationen är tillåten. Det avgörande är B:s läge i förhållande till bollen, inte en allmän regel om att bakåtpassningar aldrig kan ge offside. En spelare som redan står för långt fram kan springa tillbaka till en bakåtriktad passning och ändå bestraffas.
Aktivt deltagande krävs för att offside ska dömas
En spelare kan bli aktiv genom att spela bollen eller genom att påverka en motspelare. Exempel är att tydligt skymma sikten, utmana om bollen eller försöka spela en närliggande boll på ett sätt som påverkar motståndaren. Domaren behöver därför ibland bedöma mer än vem som hade den sista bollkontakten.
Anfallaren rör inte bollen men skymmer målvakten
Anta att A skjuter från straffområdesgränsen. B står i offsideposition mellan målvakten och bollen och skymmer tydligt målvaktens sikt. B kan då göra sig skyldig till offside även om skottet går direkt i mål utan att nudda B.
Flytta i stället B långt ut åt sidan, utan att skymma, utmana eller påverka någon motspelare. Nu är samma skott inte automatiskt offside. Att B befinner sig långt fram på planen räcker inte. Det måste finnas ett relevant ingripande i just den situation som bedöms.
En annan anfallare tar emot passningen
Anta att B står i offsideposition men låter bli att agera. A passar till C, som startar från en tillåten position. Om B inte påverkar motståndarna kan C spela vidare.
När C senare passar görs en ny positionsbedömning utifrån C:s bollkontakt. B kan då ha hunnit till en tillåten position. Spelaren är inte permanent ”offside” under hela anfallet bara för att ha stått fel tidigare. Samtidigt går det inte att bortse från ett regelbrott som redan inträffat innan den nya passningen.
Motståndarens bollkontakt kan ändra bedömningen
Alla touch från en försvarare betyder inte samma sak. Regelverket skiljer mellan avsiktligt spel, en avledning eller studs och en avsiktlig räddning. Därför kan två situationer som båda ser ut som en misslyckad brytning få olika utfall.
Kontrollerad möjlighet att spela bollen
Tänk dig en back som ser en lång passning komma, hinner ställa om kroppen och försöker slå den till sin målvakt. Passningen blir misslyckad och hamnar hos en anfallare. Ett sådant förlopp kan bedömas som avsiktligt spel, även om utförandet var dåligt.
Jämför med en hård boll som från nära håll träffar en back som knappt hinner reagera. En sådan avledning behöver inte upphäva anfallarens tidigare offsideposition. Bedömningen gäller bland annat möjligheten att kontrollera bollaktionen; det räcker inte att i efterhand konstatera att bollen träffade en motspelare.
Räddningar och returer
Anta att A skjuter, målvakten räddar och B slår in returen. Om B stod i offsideposition när A sköt kan målet underkännas. Räddningen ger inte B ett nytt tillåtet utgångsläge. Detsamma gäller en retur från stolpen eller ribban.
Begreppet räddning kan även gälla en utespelare som försöker stoppa en boll på väg in i eller mycket nära målet. Det är alltså inte enbart målvaktens ingripanden som behöver bedömas på detta sätt.
Undantag vid inspark inkast och hörna
Offside döms inte när en spelare får bollen direkt från en inspark, ett inkast eller en hörnspark. Vid nästa bollkontakt från en lagkamrat kan en ny offsidesituation däremot uppstå. ”Direkt” är ordet att hålla reda på.
Vid ett inkast kan A exempelvis kasta till B, som står bakom motståndarnas försvar. Mottagningen är tillåten enligt undantaget. Om B därefter passar till C behöver C:s position bedömas som vanligt.
En inspark är den särskilda återstarten när bollen gått över mållinjen på det sätt som ger försvarande lag inspark. Ett utkast eller en utspark från målvakten under pågående spel är något annat. Inte heller en frispark omfattas av dessa tre undantag.
Så granskar du en misstänkt offside
Börja med att hitta lagkamratens bollkontakt. Jämför sedan anfallaren med både bollen och den näst sista motspelaren. Först därefter tittar du på vad anfallaren gör och om någon särskild bollkontakt eller återstart förändrar bedömningen.
Den ordningen hjälper även när kameravinkeln är besvärlig. Ett snett perspektiv kan få en spelare att se ut att vara framför en annan trots att de står i höjd. En vanlig tv-bild ger inte alltid underlag för en säker bedömning på centimetern.
Artikeln utgår från IFAB:s ordinarie regel 11. Förslag och försök med andra sätt att dra offsidegränsen ska inte blandas ihop med den regel som gäller generellt. Vill du sätta reglerna i ett mästerskapssammanhang kan du även läsa vår översikt över fotbolls-EM 2022.
Vad händer när domaren blåser för offside
Motståndarlaget får en indirekt frispark där regelbrottet inträffade. Det är platsen för det bestraffningsbara ingripandet som är relevant, vilket inte alltid är samma plats som spelaren befann sig på när passningen slogs.
Regeluppgifter kontrollerade 2026-09-29. Bilderna är egna pedagogiska exempel, inte återgivningar av faktiska matchbeslut.
